Kompispris fast tvärtom.


Så fort min gymnasieutbildning påbörjades i slutet på 80-talet växte min släkt och bekantskapskrets markant. Helt plötsligt behövdes det bytas fönster, byggas altaner och läggas in golv lite överallt. Under mina år som snickare har jag efter bästa förmåga försökt att tillgodose de flesta förfrågningar. Min familjesituation var komplicerad och hämmade i viss mån mitt engagemang i olika projekt. De senaste 8-10 åren har jag frekvent vägrat att jobba på min fritid. Endast få utvalda, nära vänner har fått den äran att få hjälp och vägledning av mig.
Ett litet bidrag har tacksamt mottagits men aldrig varit ett krav. Det är klart att man hjälper en kompis.
Det gör jag gärna fortfarande. Om det är akut eller något som inte går att förklara över telefon. 

Jag är en man som värderar min fritid högt. Jag är över 40 år och med barn som närmar sig den åldern då pengar är bättre barnvakt än en film på TV. Jag börjar helt enkelt att få tid över till att göra det som ger mig sinnesro. Vad det innebär är lite luddigt men avsaknaden av hammare, såg och tumstock är fruktansvärt påtaglig. Verktyg finns inte ens i min fantasi.


Vart vill jag komma med här? Jo. Vi med praktiska yrken har väl alla hört “-Vad ska du ha för att fixa ett undertak i ett badrum? Kom igen, ge mig ett bra pris, vi är ju kompisar!”


Varför är det alltid den som offrar sin fritid, sliter på sina verktyg, går upp tidigt och kör med privat bil som blir förloraren. Den enda som vinner på det är den som får sitt fönster bytt eller sin altan byggd.
Kompispris kan ju faktiskt vara tvärtom. En fet sedelbunt i fickan på polaren som har offrat en helg och missat viktig tid med familjen. Ja visst! Det hade varit billigare att ringa den lokala byggfirman men vad gör man inte för en kompis!
Eller?


Mvh Ade

Kommentarer

  1. How nice Ade. Next to you I'm a savage. I still have to work many many years, you know. My work is insane, very demanding. Our schools have too much rules, but few are respected. Young people always win, they will have time to have little as they grow up as Portuguese. It looks very different from you, you seem to be all peace. Really nice! You have too many kids and a girlfriend. I too had too much sons and I'm so glad it's almost done. It's very important to have a degree in Portugal. My sons understand mothers only want their chidren ready. Then they can rest.
    Well I don't really know what I'm talking about. What did you meant, by the way?

    SvaraRadera
  2. Känner igen mig på biten att hjälpa till med de kunskaper jag har.
    Men det är riktigt knepigt när folk tar det för givet. Vilja finns men något säger nej.

    SvaraRadera
  3. Men eller hur, jag har såklart frågat kompisar med rätt kompetens om saker som uppstått men jag är alltid tydlig med att de får sätta premisserna. Pris, tidpunkt förberedelser osv. Oftast frågar jag vad de skulle ta betalt för att få någon sorts referens. Det har mest varit elektriker jag behövt och man kan behöva ha lite koll. Men aldrig ta för självklart att de kan utföra jobbet eller hjälpa mig. När man jobbat inom service så vet man att man ska respektera att det är skillnad på jobb och fritid. Jag kan liksom bjuda på mat eller dryck hemma, men i jobbet så går det ju liksom inte, inte heller om man äger en restaurang.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Är vi alla alkoholister?

Tankar i en nybörjares huvud.

Hemkörd bastard.......