Inlägg

Visar inlägg från mars, 2017

Hemkörd bastard.......

Bild
Hör nu på go vänner så ska jag för er berätta, vad en gosse gjorde en dag i sköna mars………
Japp. Han har gjort det igen. Ni vet han som snart är längre än mig men som äger endast halva min kroppsvikt. Han som talar likadant som Håkan Hellström sjunger. Min son. Om vi hade levt under medeltiden så hade jag utan omsvep och känslor kallat honom för Bastard.
Denna berättelse tar sin början på Lördag kväll runt 22:00. Min son och hans trogna vapendragare, vi kan kalla honom för Yngve, lovade på heder och samvete att de skulle kliva in genom hemmets trygga port innan klockorna ringde midnatt. 
Jag talade med gossarna i telefon strax efter 22:00 och allt var lugnt. Eftersom min sambo hade helgtjänst och skulle släpa sig upp innan tuppen ens börjar fundera på att gala så tvagade vi oss och kröp ner bland kuddar och bolster. 
Min son brukar hålla vad han lovar och således dröjde det inte länge innan jag sjönk in i en sömn med härliga drömmar om husvagnar och tekniska prylar. 
Jag vaknade med ett ryc…

Trägen vinner!

Bild
Det vore väl själva fan om inte jag, en man med utstrålning och självförtroende som ställer självaste Zlatan i skuggan, skulle kunna ta ett enkelt foto på ett vattenfall med min systemkamera.  Jag har tidigare gått bärsärk i skogarna för att det perfekta motivet men fått återvända som en slagen hjälte med minneskortet fullt av misslyckade filer. 
Jag har den senaste tiden glidit omkring i nejden med min mobiltelefon och lekt proffs. Det är enkelt. Några knapptryckningar och min idé fastnar på skärmen. Men det är ingen sport. Men visst, det är helt okej. Det spelar ingen roll hur eller med vad du får fram ditt konstnärliga budskap. Det är väl resultatet som räknas. Men jag, som lätt nördar ner mig i olika saker, vill gärna släppa autoläget på systemkameran för att hitta en ny värld med hjälp av alla inställningar. 
Efter att ha kört min sambo till hennes jobb åkte jag helt sonika hem och hämtade kameran. Färden gick sedan till Byklevsfallet i Vargön. Igen! Det var kallt. Noll grader och e…

Den som väntar på något gott......

Bild
Nu sitter jag här igen. Tankarna far omkring i huvudet likt hormonerna hos en nyvaken tonåring. Jag tänker på att saker som vi tillåter oss själva uppleva ofta tillslut blir en del av vardagen.  Låter det flummigt?  Ja jag vet men det är värt att fundera på. Nu tar vi ett grovt exempel först och sedan bryter vi ner det till små saker. 
Tänk på när du var barn och det närmar sig din födelsedag. Det byggs upp en förväntan och en härlig känsla infinner sig i maggropen. Om du hade firat födelsedag varje dag, eller en gång i veckan så hade den känslan tillslut försvunnit. Det blir till vardagsmat.  Förstår ni hur jag tänker?  Detta gäller även småsaker som att bara äta godis på lördagar. Har du tillgång till godis varje dag så tappar du den där längtan.  Vi som är födda med endast två TV-kanaler vet hur det är att längta till tecknad film. Att sitta på mattan framför TVn när “Anslagstavlan” visades och bli häpen varje gång säger väl egentligen allt. När Lilla Sportspegeln började på måndagar och…

Kompispris fast tvärtom.

Bild
Så fort min gymnasieutbildning påbörjades i slutet på 80-talet växte min släkt och bekantskapskrets markant. Helt plötsligt behövdes det bytas fönster, byggas altaner och läggas in golv lite överallt. Under mina år som snickare har jag efter bästa förmåga försökt att tillgodose de flesta förfrågningar. Min familjesituation var komplicerad och hämmade i viss mån mitt engagemang i olika projekt. De senaste 8-10 åren har jag frekvent vägrat att jobba på min fritid. Endast få utvalda, nära vänner har fått den äran att få hjälp och vägledning av mig. Ett litet bidrag har tacksamt mottagits men aldrig varit ett krav. Det är klart att man hjälper en kompis. Det gör jag gärna fortfarande. Om det är akut eller något som inte går att förklara över telefon. 

Jag är en man som värderar min fritid högt. Jag är över 40 år och med barn som närmar sig den åldern då pengar är bättre barnvakt än en film på TV. Jag börjar helt enkelt att få tid över till att göra det som ger mig sinnesro. Vad det innebär ä…

Långhårig i ansiktet!

Bild
Är det något som jag tycker är fruktansvärt tråkigt så är det att raka mig. Jag klipper hellre andras tånaglar. Eller nää…...kanske inte andras tånaglar men att diska, jag diskar hellre efter en trerätters än att raka mig. 

Under en tid så har jag låtit naturen ha sin gång i ansiktet. Endast de där irriterande stråna, som har den där otrevliga benägenheten att från överläppen bege sig uppåt och in i näsborrarna för att där framkalla nysningar som får mina allergiska pollenattacker under sensommaren att framstå som hicka, har rensats bort.



Mina barn tycker att jag ska ha ett långt tomteskägg. Min sambo är av en annan åsikt. Jag står i denna fråga något mitt i mellan. Ju längre skägget blev desto mer gillade jag det. Å andra sidan så är det inte speciellt trevligt med smak av frukost när det är dags för lunch. 

Av egen fri vilja gick jag idag in på toaletten med slåtterbalken och rensade bort lite förvuxet sly. Det är faktiskt skönt att känna luften slå mot hakan igen. 



Jag har gjort en ino…

En livslång lögn.

Bild
Det är tidigt 80-tal. Björn Borg sopar tennisbanan med sina konkurrenter. Ingemar Stenmark får sina medtävlande att se ut som rundningsmärken i pisten. Sverige vinner sitt första VM-guld i bandy -81. Miljöpartiet bildas även samma år.

Det är en era som i folkmun kallas för ”Det glada 80-talet”.

Vid denna tidpunkt landade det Rubiks Kub i det Adetoftska hemmet. Jag minns inte om det var en Julklapp eller födelsedagspresent men det är oväsentligt i denna berättelsen. Detta 3D-pussel är något av ett djävulens påfund. Helt omöjligt att klara om man inte vet hur man ska göra. En grabb som jag, i 10årsåldern och medelmåtta i skolan har inte en sportslig chans att lösa kuben.

Men jag hade flinka fingrar och farsan hade verktyg. Det var inga större problem för den händige att sprätta isär den förbannade kuben och sätta ihop den rätt. Det gick även att flytta runt de färgade klisterlapparna men här måste jag höja ett varningens finger. Det är väldigt lätt att få ett litet märke i varje klister…

Tankar i en nybörjares huvud.

Bild
Ljuset är åter tillbaka över våra nejder. Vinterns mörka slöja trängs bort och fågelkvitter ljuder från disiga skogsdungar i morgonsolen. Våren knackar på, även om Kung Bore fortfarande håller en vakande hand över landskapet.
 Början på året präglas av en nervös väntan och behaglig längtan. Familjen har gjort det största inköp någonsin och det känns i maggropen. En sommarstuga på hjul. Det är nu ca 5 veckor kvar till beräknad leverans. Planeringen är i full gång och listan på ateraljer är bantad till det mest nödvändiga. Det får bli en säsong där vi ”bor in” oss och utvärderar prylbehovet under resans gång. 
En av alla de tankar som florerar i mitt relativt tomma campinghuvud är ”första resan”. Till vilken avlägsna plats, långt från all ära och redlighet ska jag ställa upp vagnen för första gången? Till viken avkrok ska vi bege oss för att träna, göra bort oss och misslyckas för att i nästa sväng rulla in på en välfylld camping som riktiga proffs? Ja det är så tankarna går nu. 
Kanske ti…