fredag 8 december 2017

Låttexter!

Vad är det för texter som förgyller dagens populärmusik?
Jag är själv ingen större analytiker av låttexter eftersom jag bryr mig mer om musiken. En bra låt med kass eller oförståelig text är lättare att lyssna på än en text, ackompanjerad av usel musik.
Musik är något högst personligt. Det som låter fantastiskt i mina öron kanske är helt ohörbart i dina.
Texter är något mer greppbart. Den "låter" lika för alla.
Dagens populärmusik strömmar konstant i mina hörselkåpor under dagtid.
Kroppefjäll i Dalsland skärmar effektivt av FM-bandet och lägger min arbetsplats i en mycket mörk radioskugga. Vi får hålla tillgodo med Public service. Mitt val faller oftast på P3. Där älskar de “ny” musik.
Under mina arbetspass kan jag inte låta bli att lyssna på dessa nya låtar. Vad vill artisten säga med sina texter? Musiken lämnar oftast, enligt min smak, mycket övrigt att önska.

Jag tänker ta de mest spelade låtarna i Sveriges Radios P3 och översätta dessa till svenska.
Resultatet kommer att överraska er. Jag lovar!
För enkelhetens skull har jag översatt texten i Google Translate och låtit den vara precis som Google vill med vissa undantag.

Vi börjar med en låt som spelas flera gånger om dagen.

“Raingurl” med Yaeji

Varje vecka har jag samma tanke
Vad händer om det bara är jag
Som om en film slutar
Så riktigt som det kan vara
Alla kvävda minnen
Där kan jag inte bara se
I ett rum utan fönster
När jag är fri

Mamma Ryssland i min kopp
Och mina glasögon dyker upp
Åh ja hej hund hej vad händer
Åh ja hej hund hej vad händer
När de svettiga väggarna är bangin '
Jag knullar inte med familjeplanering
Gör det regnflicka, gör det regn

Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn

Varje vecka har jag samma tanke
Vad händer om det bara är jag
Som om en film slutar
Så riktigt som det kan vara
Alla kvävda minnen
Där kan jag inte bara se
I ett rum utan fönster
När jag är fri

Mamma Ryssland i min kopp
Och mina glasögon dyker upp
Åh ja hej hund hej vad händer
Åh ja hej hund hej vad händer
När de svettiga väggarna är bangin '
Jag knullar inte med familjeplanering
Gör det regnflicka, gör det regn

Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Mamma Ryssland i min kopp
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn

Stilla kvar på samma ställe
Ingen kan verkligen hitta mig
Rummet utan fönster är begränsat
Men "när jag är fri" definierar jag mig

Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Mamma Ryssland i min kopp
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn


måndag 27 november 2017

Linux, för vem?

Jag har i många år varit en hängiven användare av Linux. Det är gratis, virusfritt och det speedar upp datorn. I begynnelsen var Linux ett helt omöjligt system för oss som är födda med stora händer som lämpar sig mer för hårt, praktiskt arbete än att knacka kod i en terminal. På senare år har detta ändrat sig och Linuxsystem är idag precis lika enkla om inte enklare att hantera än Windows. Allt fungerar oftast smärtfritt “out of the box”.

Men vem är det då som ska använda Linux?

Skolan är det första jag tänker på. Det är ett gratis system som vem som helst får ladda ner och använda. Inga dyra licenser att betala. Här har kommuner hundratusentals kronor att spara.

För den “vanliga” användaren är jag dock tveksam till att Linux, Windows eller Apples OSX för den delen är nödvändigt överhuvudtaget.

Jag tänker i detta resonemang använda min blivande fru Maria som referens. Hon har genom den smarta telefonens inträde blivit helt fri från behovet av en Pc. Surfa på internet, bankärenden, fotografera, redigera, facebook, anteckna, mail, chat, handla och mycket mer sköter hon på ett mycket effektivt sätt med sin mobiltelefon.
Det är så som jag tror att större delen av befolkningen sköter sin digitala vardag. Att sälja in en pc till henne hade varit som att försöka sälja sand i Sahara. Helt meningslöst.

Mitt digitala liv ser lite annorlunda ut än Marias. Jag skriver mycket. Ett tangentbord underlättar det och jag kan inte tänka mig ett liv utan dator.

Jag har länge varit ett fan av Googles tjänster. Google Drive, Google Foto och Google Dokument är de tjänster som jag använder mig av mest. Som ni kanske vet så ligger dessa i molnet. Endast en webbläsare behövs för att få ta del av dessa enkla men funktionella tjänster.
När jag hade tröttnat på att krångla med min Macbook så blåste jag den ren och tryckte in en Linuxdist istället. Efter ett tags användande så kom jag på mig själv med att jag endast använde webbläsaren och Googles tjänster iallafall.
Vad ska jag med en traditionell dator till?

Sagt och gjort, en Chromebook inhandlades. Den gamla Macen såldes till min son för en billig penning och jag har väl aldrig varit så nöjd som jag är nu. Jag har haft några återfall men det verkar som om att det är här jag kommer att landa. I Googles ekosystem.

Linux är fruktansvärt bra. Inget snack om det. Men du måste vara en liten nörd och gilla det där med datorer. För den “vanliga” användaren finns det inget behov av en pc. Det räcker gott med en smart telefon eller surfplatta. Det går ju även att skriva ut dokument och bilder från dessa.

Att jag har fallit så hårt för Chromebook är enkelheten. Allt jag gör laddas upp Google Drive och synkas med min telefon. Jag gör färdigt mina foton, skapar album och laddar sedan hem dem till en extern hårddisk som en extra backup. Även mina texter landar i den där hårddisken. Mycket enklare kan det inte bli.
Något som är värt att nämna är även batteritiden i en Chromebook. Där får en “vanlig” laptop svårt att hävda sig. Med mitt användande så har jag lätt över 12 timmars batteritid. Inte dåligt med tanke på att den kostade 1/3 av vad min Macbook gick på.

Frågan om för vem är Linux så är det inte för den “vanliga” digitala konsumenten iallafall.

Mvh Ade.

Min Cromebook Acer R13


tisdag 21 november 2017

En cykel.

I snart två veckor har den legat här. Ensam och övergiven. Lutad mot de kala, vassa grenarna intill garagelängan. När någon bestämde sig för att lämna den röda, ganska fina, cykeln var det snöfritt och plusgrader.
Nu är kvicksilvret nere på minus fyra och det har fallit ett mjukt, kallt täcke av snö.

Det ser kallt ut där den ligger. Inte ens en cykel förtjänar att bli dumpad som en cigarettfimp i närmsta buske.

Är det någon som saknar dig? Finns det någon som gråter för att hen har blivit av med sin fina, röda cykel?
Varför har ingen tagit hand om dig?
Du bjuder in till ett snabbt kap men inte ens tjuvarna höjer ögonbrynen.
Om du hade stått fastkedjad i cykelstället eller låst under trappan hade du kanske varit borta nu.

Förhoppningsvis blir du åter funnen av din sanna ägare.

Ditt öde får tiden utvisa.

En cykel.

söndag 19 november 2017

Det gäller att testa!

För att hitta rätt, göra något som man trivs med, krävs det att man prövar olika saker.
När jag var en liten knodd och sprang runt i kortbyxor så testade jag alla möjliga sporter. Vattenpolo, karate, judo, fotboll, ishockey, skytte och säkert fler sporter som jag har glömt eller förträngt. Jag insåg ganska snabbt att min talang begränsades till att springa långt. Så det var det som jag fortsatte med tills intresset hade slitit ut sina dojjor och så var det slut med det.

Det samma gäller andra saker här i livet. Så som teknik. Har du bara kört Windows så har du missat mycket. Har du bara haft Iphone så har du missat mycket även där.
Jag har testat det mesta och det är först nu bitarna börjar falla på plats.

Som ni vet så strävar jag efter enkelhet. Inte för att jag är lat, jag kallar det bekväm.
I mina strövtåg i de olika systemen så har jag funnit att Google passar mina behov. De ligger i framkant när det gäller just enkelhet. Ett konto och du har tillgång till allt som en vanlig “user” behöver. Ordbehandling, Kalkylark, Fotoredigerare, Molnlagring, Bloggklient och mycket mer.

Det bästa är att allt är gratis om du inte vill lagra bilder i originalformat. Du har hela 15 GB lagringsutrymme i Google Drive. Det räcker gott och väl för lite PDF-filer och annat smått&gott.

Att sedan göra backup på sina foton på en extern hårddisk är inte heller det några problem.

Som jag sa, bitarna börjar falla på plats och kanske kan jag snart få ro.

Mvh Ade!


lördag 18 november 2017

Den stora smällen!

I en halv mansålder har jag vandrat runt och farit med osanningar till både höger och vänster. Jag har, likt Jesus tolv lärjungar,  proklamerat en lära som jag tog till mig i mina ungdoms dagar. Det är först nu, i vuxen ålder, som jag har fått denna villfarelse förklarad för mig. Jag har alltså varit vilseledd, förd bakom ljuset och kastrerad i mitt sätt att tänka själv. Om ni vill dra paralleller med det tolv lärjungarna så ska jag inte hindra er.

Den stora smällen. Big Bang!!

En av mina största missuppfattningar skedde alltså i skolan. Jag har hela tiden trott att det var vår planet Tellus som skapades efter den där smällen i rymden. Men enligt de rön som jag har tagit del av som vuxen så bildades hela universum då. Alltså hela jädra rymden, världsalltet!

Till denna teori, för det är faktiskt bara teorier, ställer jag mig frågande som den lilla hobbyforskare jag är.
Med endast en fråga kan jag, enligt mig själv, kasta hela denna globalt accepterade teori på ända.

“Vad fanns det innan Big bang?”

Det är det ingen som vet.

Jag tror att Universum som det ser ut nu alltid har funnits. I miljaders miljaders och åter miljaders år har himlakroppar svävat runt i det tomma intet. Stjärnor har tänts, solar har slocknat.Det finns ingen början, det finns inget slut.

Människan har genom sin korta historia och rädsla för det som inte går att förstå hittat på de mest märkliga förklaringar till universums uppkomst.. Religion är väl det som levt kvar i människors inre längst.

Min åsikt, som inte är en sanning utan just bara en åsikt, kommer jag att stå fast vid. Vi är inte satta till det här jordelivet av någon större anledning än fästingarna som klamrar sig fast i något geggveck på våra arma kroppar. Det är ren slump att vi existerar.

Vad vi gör av denna korta tid vi har är upp till var och en. Vi väljer själva om vi vill vara bittra surkukar som hatar fartkameror, homosexuella och människor med annan hudfärg. Vi kan också välja att lägga ner energi på att glädja andra, se livet i en ljusare färg och ha ett öppnare sinne.

Det finns ett uttryck, Yolo. “Du lever bara en gång.” Det är fel. Du lever hela tiden, varje dag. Ända tills det att du dör. Dör gör du bara en gång.
När döden kommer är det slut.
Gör något bra medan du lever.

Mvh Ade.



söndag 8 oktober 2017

Vilsen i svampskogen.

Det är absolut inte första gången som jag sätter min fot i den mörka, fuktiga skogen. Jag har snubblat runt bland rotvältor, ormbunkar och lingonris förr.
Är det något som jag tycker ger mig en inre tillfredsställelse? Njaeä…..


Vi blev idag, denna söndag, bortbjudna till Marias syster för att, som hon uttrycker det “ ta en härlig promenad i skogen.” Det är ju svamptider och för att inte helt distansera oss och riskera att familjebanden klipps av helt så hängde vi med glädje på detta galna upptåg.
Det blir härligt sa någon. Ha! Härligt?


Vi irrade omkring i minst 1,5 timma i den djupa svenska urskogen. Marken är täckt av mossa som effektivt döljer förrädiska rötter och hålor. Perfekt för att trampa snett och bli liggandes i fosterställning och bara vänta på att en björn kommer och käkar upp en. Är det inte en björn som hinner först så tuggar de “flygande pirayerna” ,älgflugorna, effektivt dig ren från allt kött in till vita benet.


Jag var förberedd på det värsta. I min ryggsäck hade jag med mig mitt survival kit, förbandslåda, kniv, 1L vatten och lite annat nödvändigt som tändstål mm.


Att fotografera i skogen är ingen barnlek. Speciellt inte urskogen. Det är liksom träd ivägen överallt. Om man ska hitta något att föreviga så får det bli detaljer och de hittar man oftast i marknivå. Det är helt sonika ofrånkomligt att blöta ner sig. På alla fyra kröp jag runt bland flugsvampar och maskätna karljohansvampar. Hela tiden kollade jag bakom mig så att inte någon brunstig älgtjur fick för sig att mitt vickande akterkastell var något lätt byte.


Men vi hittade allt lite svamp. Och framför allt, vi överlevde. Det är skönt när man styr bilen ut ur dessa vildmarker och siktar mot civilisationen.

Maria älskar verkligen att ta hand om dessa små gulliga svampar. Jag kan inte hjälpa till eftersom jag måste redigera foton från dagens äventyr.


Var det värt det och tänker jag göra det igen? Japp, en gång om året för att ha till Julstuvningen.

Mvh Ade.

torsdag 5 oktober 2017

Blankt papper eller nödslakt.

Idag var det dags för ett besök hos företagshälsan. Det är ju kroppslig och själslig besiktning vartannat år av mitt främsta verktyg, kroppen.

Att vara klent byggd med ett hårt jobb sätter naturligtvis sina spår. Knän, handleder och axlar har tagit stryk efter 25 år som snickare. Men det har faktiskt blivit bättre efter det att jag började som formsnickare inom industrin.

Blodtrycket var väl inte som hos en elitidrottare men snudd på. Hörseln var utan anmärkning, om än något selektiv som det verkar. Familjen klagar ibland på att jag inget hör men det var inget som datamaskinen höll med om. Jag kan höra en bananfluga surra i köket när jag kör in bilen i garaget.

Jag är inte lika ståtlig längre. Från stolta 1860 mm har jag krympt och blivit kortare. Nu mäter jag bara 1855 mm över havet. Vad detta beror på vet jag inte. Kanske har det med tyngdlagen att göra. Tyngd för oss obevekligen in på nästa punkt. Vikt.

Där har jag inte minskat, snarare ökat. Det jag har tappat i längd har jag ökat i massa.
Jag är för kort för min egna vikt helt enkelt. Enligt det där jävulska påfundet BMI så är jag kraftigt överviktig. HAHA! Vilket skitsnack. Det säger inte ett skit.
För två år sedan vägde jag 93 kilo. Nu väger jag 95. Snart 0,1 ton alltså.
Inför kontrollen så hade jag fastat i några timmar, plus att jag hade tömt både task och tarm, så det kunde jag ju inte skylla på. Visst, det putar ut lite ovanför “kranen” men jag har ju alltid varit lite bred över höfterna. Därav är mitt BMI missvisande enligt mig..

Mina blodvärden lämnade inget övrigt att önska. Jag blev faktiskt tipsad om att lämna blod efter det att resultatet presenterades. Wow. Mitt blod är rent som björksav.

Jag fick dock en anmärkning som tack och lov inte kräver ombesiktning. Sköterskan krävde någon form av motion, tre gånger i veckan. Något som gör att svettpärlor tränger fram i min annars så torra panna.
På mina fotopromenader spränger jag ju inte några blodkärl direkt…….

Jaja. På det hela så är jag väldigt nöjd. Jag slapp att åka in på nödslakt.
Jag är frisk och de få brister jag nu har kan enkelt åtgärdas med lite motion. Vad denna motion ska bestå av får tiden utvisa. I morgon ska jag dammsuga. Av erfarenhet så vet jag att det kan bli svettigt. Första träningspasset alltså.
Two more to go.
Jag slapp nödslakt!


tisdag 19 september 2017

Nära döden, på ett roligt sätt.

Lördagen den 16 September kommer att gå till historien som den dag då två av mina barn hittills varit närmast att ta sin gamle far av daga. Det var även den dagen då jag insåg att jag inte var den man jag en gång var. Tidens tand har gett mig än det ena och än det andra. Jag skulle behöva en rejäl rotfyllning hela jag. Eller kanske stelopereras……..nää……..det känns redan som om jag vore det. Sådan här träningsvärk har jag inte haft sedan jag lyfte altaner och välte träd i min ungdom.

Min dotter, några känner henne som Liv men går numer under namnet “kommendoran”, har länge och väl tjatat om något ställe som heter Hop n pop. Det är en inrättning där man kan ha roligt. Det roliga innebär att studsa i 60 minuter. Det finns studsmattor i alla storlekar. Man kan klättra på väggar, kasta basketbollar och……..studsa.

Mina barn har begåvats med enorm kroppskontroll. Vem de har fått det ifrån låter jag vara osagt. Men från mig är det inte! Det visade sig ganska så snart.

Efter ett påtvingat köp av pippigula strumpor, eller mer som sockiplast fast ändå inte, fick vi en säkerhetsgenomgång. “Bla, bla, bla……...och gör nu inget som ni inte klarar av. Ha det så kul nu!”

Liv drog iväg som en lurvig brakskit. Alfred försökte hålla en låg profil men det ryckte allt i den långa taniga kroppen. Det var inte mycket folk. Mest små världsmästare i 12-årsåldern som förklarade högt och ljudligt för varandra hur man gör volter. Alfred gav mig ett snett leende och tog sats. Alla! Precis alla “kottar” försvann in andra hallen där man kan kan leka skeppsbrott när Alfred “volten” Berntsson satte igång. Framåtvolter, bakåtvolter, volter med rak kropp mm. Jävlar vad han håller på! Liv var inte mycket sämre. Som en liten trasa studsar hon fram och tillbaka. Nästa sekund klättrar hon på väggarna.



Jag sträcker på mig. Med en graciös gest trycker jag fram bröstet och sträcker armarna bakåt. Förmodligen ser jag ut som en tjockare variant av Arne Tammer. Jag närmar mig en studsmatta. Ett litet upphopp och jag landar mitt i den svarta, mjuka mattan. I nästa sekund svartnar det för ögonen. Jag vet inte om det är chipstuttarna som knockar mig eller om det är någon form av chock när så mycket kroppsmassa förflyttas från att ha varit viktlös i hoppet, till att nästan bottna den där jävla trampolinen med G-krafter som gav utslag på richterskalan.



Ett hugg i ryggen gjorde att jag tappade andan. FAAN! Första hoppet och jag låg nästan uträknad. Det är inte möjligt!

Jag tog mig samman och försökte igen. Lite lugnare den här gången. Det gick hyfsat. Den stickande känslan i ryggen avtog och jag kunde trycka på lite i uppstudsen. Fasen va kul!

Ca 30 minuter in i leken ficka jag känningar i mitt vänstra knä. Det är en gammal krigsskada som gör sig påmind ibland. Det är dags att ge upp. Jag gjorde ett sista hopp ur mattan och från håll så måste det sett tämligen löjligt ut men det gör inget. Jag var nöjd. Svettig som ett pannband satte jag mig ner och kollade på mina barn som outtröttligt studsade vidare ända tills det var dags att fara hem.



Jag vill helst inte prata om hur jag rörde mig under söndagen. Det var inte som en oljad hankatt iallafall. Men minnet från stunden med mina barn dagen innan är som tigerbalsam för kroppen. Vi hade ett “moment” som ingen värk i hela världen kan ta ifrån mig.

Mvh Ade.

lördag 12 augusti 2017

Låna och lev, eller spara och dö?

Varför är det så viktigt för vissa att husvagnen är kontant betald?
Om 11 år så är min nya vagn också betald. Visserligen inte kontant men jag har slitit och släpat för pengarna lika hårt som den som sparat.

Jag har inte haft möjlighet att spara tusentals kronor varje månad för att kunna köpa den vagnen vi ville ha innan barnen var födda. Det är först nu som ekonomin har stabiliserats och möjligheten finns.
Något sent med tanke på att endast två barn bor kvar hemma och en av dem är 17 och måttligt intresserad av att följa med. Men dottern på nio är överförtjust! Hon har en väska packad “stand by” i fall att. Det är så verkligheten ser ut iallafall.

Om jag skulle börja spara pengar till husvagn i detta nu, när den gröna kvisten växer sig allt starkare, så hade ju även min dotter flytt fältet när tiden var inne för att hämta vagnen. Jag hade närmat mig 60 och husbil kanske hade varit ett bättre alternativ. Men då hade jag nog fått spara ett årtionde till och endast mina barnbarn hade fått nytta av pengarna.

Att köpa ny vagn skänker även tillfredsställelse då vetskapen om att då den lämnar min ägo, begagnad, kommer att göra en sparsam familj med kontanta medel lycklig.

Mvh Ade.




söndag 6 augusti 2017

“De tjänar minst i din kommun”!

Ni har alla sett löpsedlarna. Ni har alla läst förstasidans rubriker på kvällstidningarna när ni står i kön till kassan i den lokala butiken.

“De tjänar mest i din kommun!”

Varför hängs dessa ut i pressen? Varför vill media berätta för oss att han eller hon och för all del hen tjänar mest pengar i min kommun där jag bor? Det skiter väl jag i! Det som är viktigare för mig är vad jag själv har i plånboken.

Finns det någon agenda bakom dessa avslöjanden? Ge dessa höginkomsttagare dåligt samvete för att de har lyckats? Väcka misstro bland arbetarklassen? Avundsjuka? Eller är det bara ett roligt inslag som säljer lösnummer?

Genom att publicera dessa siffror, väcks kämparglöden hos folk? Drabbas de som inte finns med på listorna av ett akut “jävlaranamma” och ett driv för att ge sig fan på att i nästa publicerad lista, “-då jävlar ska jag stå högst upp”?

Om detta är tanken med “De tjänar mest i din kommun”-listorna så tror inte jag att det kommer att fungera.

Kanske en tvärtomlista?
“De tjänar minst i din kommun”!

Det kanske hade sparkat en och annan i ändan för att ta tag i sina liv. Den listan vill man inte vara med på!

Foto: Scanpix 

torsdag 3 augusti 2017

Storsnigel has left the building.

Förr eller senare händer det. Barnen växer upp till små vuxna individer som får ta körkort, rösta i riksdagsvalet och förhoppningsvis skaffar de ett jobb efter avslutad skolgång. Många av dessa nya vuxna längtar till att få klara sig på egen hand och skaffar ett eget litet skyffe och där är enligt mig mitt jobb som uppfostrande förälder finito. My job is done!
Att som ung vuxen fortsätta att parasitera på sina hårt arbetande föräldrar kan i längden vara ödesdigert för kaxiga, vuxna wannabies som tror sig veta allt om världen bara för att de har stått på ett studentflak som har åkt två varv runt torget. Risken är stor att dessa i sinom tid blir utsparkade.

Storsnigel tillhör de som tog chansen att starta ett eget liv i egen bostad så fort studentmössan hamnade på hatthyllan. En liten stuga på landet med allt som behövs. Ca 15 minuter från stan.

Jag är inte ledsen. Jag är glad för hans skull. Han ligger inte längre i startgroparna. Startskottet har gått och han är mitt inne i loppet.

Saknar jag honom? Nope. Eller ja…….visst gör jag det men……

Jag älskar verkligen mina barn. De betyder otroligt mycket för mig. Men jag är inte egoist. Jag vill att de ska flytta hemifrån och skaffa egna liv. Det är väl det som livet går ut på. Att fostra dessa avkommor till att bli självständiga individer med stora hjärtan och förbereda dem för den stora världen.

Gladast är nog Oskar själv. Att äntligen ha ett eget hem med allt vad det innebär. Lillebror är inte långt efter på glädjeskalan. Han fick ju ett större rum och lämnade sin lilla ombyggda klädkammare till lillasyster som för första gången fick ett eget rum. Alla är nöjda och glada.

Jag önskar Oskar all lycka med sitt nya liv.
Jag kommer alltid att finnas här för honom. Han har flyttat ut ur mitt hem men han lämnar aldrig mitt hjärta.

Mvh Ade.




onsdag 2 augusti 2017

Semestersummering 2017!

Nu när semestern är till ända och hösten snart tar sin början så är det på sin plats med en liten nätt summering av familjens göromål dessa intensiva veckor, fyra till antalet, som i folkmun kallas för semester.


Dagarna i de första två veckorna avverkades i snabb takt. Dagsturer, museum, fika på stan mm. Laguppställningen under dessa dagar haltade något. På grund av vissa olyckliga omständigheter så är endast en vecka av sommaren vigd åt mig och Maria. Således fick jag ensam dra runt på övriga familjemedlemmar i tre hela veckor med undantag för helgen vecka tre. Då kopplade vi på husvagnen och drog till Lidköping.

På måndagen vecka tre styrde vi kosan mot Hälsingland. 54 mil hård terräng med husvagnen bak på kroken. Vi tillbringade fyra härliga dygn tillsammans med min far och hans fru. Vi upplevde en spontant guidad tur i en kyrka med tillhörande andakt, catfight på Bolleberget, klättervägg, bad i Ljusnan (minipick och pansarpung) mm. En mycket trevlig vecka!







Då återstår endast en vecka. Under denna, för mig, sommarens sista semestervecka, överlevde vi tandvärk, fulla grannar, glömda påslagna stereoapparater, barn med fri uppfostran mm. Allt detta under tre dagar på Skara Sommarland med tillhörande camping.

Efter den något påfrestande upplevelsen dumpade vi allt som var under 20 år hemma och tillbringade min sista lediga helg på en smått fantastisk camping i Högsäter/Dalsland. Vi behövde verkligen vila upp oss.
Det ösregnade mest hela tiden och vi njöt av varje droppe som föll med ett dovt knäpp på husvagnstaket. God mat, böcker, barnfritt och husvagn. Livet.




Japp! Semestern 2017 i en något suddig sammanfattning.

Mvh Ade.