Fortsätt till huvudinnehåll

Framtid Sverige del 1

Valdagen
Leffe traskar hemåt. Nöjd med sitt val. Han har länge vetat vilken röstsedel som han ska lägga i kuvertet. Valprognoserna visar att det med all säkerhet kommer att bli ”hans” parti som vinner riksdagsvalet.
-Faan va skönt! Äntligen blir det nån jävla ordning i det här förbannade landet! tänker Leffe. -Nu ska skiten ut!
På sin väg från vallokalen går han förbi den nyöppnade bilhallen. ”Beg. bilar köpes & Säljes” står det på en stor nymålad skylt ovanför entrén. Saliba, ägaren, står och byter däck på en bättre begagnad röd Saab 9 5 Aero. Han har jobbat dygnet sedan han fick bygglovet. På tre dygn har han förvandlat den gamla nedgångna butiken till en riktig bilhall. Det står flera bilar på parkeringen utanför. Lite nyare modeller som ser riktigt fräscha ut. Saliba nickar åt Leffe. -Hejsan kompis! Vi har tyvärr stängt! Kom tillbaka i morgon så kan vi kolla om vi hittar något som passar dig!
Leffe vänder bort blicken. Han svarar inte. Han tittar ner i marken. -Kompis? Han är faan inte min kompis! Jävla blatte. Hur i helvete har den jäveln råd med att öppna bilhall? mumlar Leffe. Det är förjävligt. Det är med skattebetalarnas pengar! I princip är det min bilhall!
Leffe mumlar vidare medans han går hemåt. Han slinker in på den lokala pizzerian för att ta med lite käk hem i väntan på valvakan.
-Tjena Leffe! Det gamla vanliga? Leffe nickar. Riddah är schyst. Han har haft den här pizzerian i över 20 år. Tillhör liksom inventarierna här i området. Hehe. Leffe skrattar för sig själv. Riddah har faan räddat mig massor av gånger när bakfyllehungern smyger sig på. Han sätter sig ner och väntar på maten. 10 minuter senare är han åter på väg hem med en rykande varm kartong i famnen.
Leffe bor i en hyreslägenhet. Hans mamma står för kontraktet. Han har varit arbetslös i tre år efter det att Saab gick i konkurs. Inget nytt på gång heller. Invandrarna tar ju alla jobb! Dom kommer hit och får massor av pengar och jobb! Det är för jävligt!
Klockan slår 21:00. Den första valprognosen är på väg. Tv-reportern gör ett uppehåll och lyssnar i sin öronsnäcka. Leffe tar en klunk ur burken. Han fick några öl av grannen efter att ha agerat flyttkarl.
-Medborgare! Vi har ett första resultat. Grafiken rullar upp på tvn. Leffe blir eld och lågor! JAAAA! Vi får kommer att få egen majoritet!
Två dagar senare kommer det slutgiltiga valresultatet. Det socialnationalistiska partiet ”Enad Front” har vunnit en jordskredsseger. Med 67% av rösterna så blir det just dessa som får bilda majoritetsregering.
Sverige har under en längre tid gått mot ett hårdare samhällsklimat. Inte bara politiskt. Våldet har eskalerat och tryggheten, som vi såg som självklar har sedan länge gått förlorad i vårt avlånga land. Det är likadant ute i Europa. Konflikter rasar och krigen i Mellanöstern verkar aldrig ta slut. Svälten härjar fortfarande i delar av Afrika som den ”alltid” har gjort. Det finns ingen ljusning.
Förutom att högerextremister börjar ta makten i allt fler stater! tänker Leffe.
När klockan närmar sig 02:00 går Leffe och lägger sig. Det är en ny dag i morgon. En ny tid. Ett nytt Sverige!
fortsättning följer…

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Låna och lev, eller spara och dö?

Varför är det så viktigt för vissa att husvagnen är kontant betald? Om 11 år så är min nya vagn också betald. Visserligen inte kontant men jag har slitit och släpat för pengarna lika hårt som den som sparat.
Jag har inte haft möjlighet att spara tusentals kronor varje månad för att kunna köpa den vagnen vi ville ha innan barnen var födda. Det är först nu som ekonomin har stabiliserats och möjligheten finns. Något sent med tanke på att endast två barn bor kvar hemma och en av dem är 17 och måttligt intresserad av att följa med. Men dottern på nio är överförtjust! Hon har en väska packad “stand by” i fall att. Det är så verkligheten ser ut iallafall.
Om jag skulle börja spara pengar till husvagn i detta nu, när den gröna kvisten växer sig allt starkare, så hade ju även min dotter flytt fältet när tiden var inne för att hämta vagnen. Jag hade närmat mig 60 och husbil kanske hade varit ett bättre alternativ. Men då hade jag nog fått spara ett årtionde till och endast mina barnbarn hade fått …

Är vi alla alkoholister?

Det märks att det är helg. För mig är det tröttheten som slår till. Jag är alltid tröttare på fredag eftermiddag än någon annan dag. Piggast är jag naturligtvis på måndag morgon. Jag tillhör ju den lilla skara som verkligen vilar under helgen.
Mina sociala flöden svämmar över av bilder på fulla vinglas, kylskåp fyllda med “fulöl”. Stämningen är hög.

Män postar bilder på tända grillar med fokus på en öppnad burk öl av den importerade sorten. Till denna grillbild finns en text där det beskrivs hur viktig den där ölen är. 

Kvinnor postar bilder där de tillsammans med väninnor håller upp välfyllda vinglas. Även till dessa bilder på kvinnor i yngre medelåldern finns det en text som går ut på att det ska drickas vin och det är det som är viktigt för att verkligen ha kul.

Husvagnsägarna är helt i extas. Äntligen ska de ut på premiärturen till deras favoritcamping. Här hade det kunnat postats vackra vyer på omgivningarna men istället ser vi ett foto inifrån ett skumt förtält. På bordet står en…

Storsnigel has left the building.

Förr eller senare händer det. Barnen växer upp till små vuxna individer som får ta körkort, rösta i riksdagsvalet och förhoppningsvis skaffar de ett jobb efter avslutad skolgång. Många av dessa nya vuxna längtar till att få klara sig på egen hand och skaffar ett eget litet skyffe och där är enligt mig mitt jobb som uppfostrande förälder finito. My job is done! Att som ung vuxen fortsätta att parasitera på sina hårt arbetande föräldrar kan i längden vara ödesdigert för kaxiga, vuxna wannabies som tror sig veta allt om världen bara för att de har stått på ett studentflak som har åkt två varv runt torget. Risken är stor att dessa i sinom tid blir utsparkade.
Storsnigel tillhör de som tog chansen att starta ett eget liv i egen bostad så fort studentmössan hamnade på hatthyllan. En liten stuga på landet med allt som behövs. Ca 15 minuter från stan.
Jag är inte ledsen. Jag är glad för hans skull. Han ligger inte längre i startgroparna. Startskottet har gått och han är mitt inne i loppet.
Sakn…