Fortsätt till huvudinnehåll

Party i munhålan!

Har precis hällt upp blaskigt kaffe i en avskuren PET-flaska och ätit mig halvvägs igenom matlådan.
Jag sitter i godan ro med arbetskamrater i byssjan. Det är livat. Precis som det ska vara, kolleger emellan.
Då slår det mig! Som en blixt från klar himmel!
Helvete! Jag ska ju till tandläkaren ikväll!! Faan! Jag som behöver minst två dagar till att förbereda mig mentalt!
Matlusten försvann som en oljad hankatt. Inte ens kaffet gick ner.
Resten av arbetsdagen rinner som sirap.

Väl hemma, lillsnigel hämtad från förskolan, hinner jag med en snabbdusch och lite käk innan det är dags att bege sig tandis.
Jag vet ju vad som väntar mig.
Först en bedövningsspruta. Typ en sådan som används när dom kastrerar elefanter. Slipa ner en tand som ska bli bryggfäste, lagning av visdomstand, avgjutning för brygga och allmänt sadistiskt plågeri.

Mycket riktigt! Sprutan hade gjort en blåval medvetslös en hel helg!
Tanden som ska slipas sitter näst längst in. Alltså jävligt långt in! Med slangar, sugar, speglar och en borrmaskin som mest liknar den som användes för att fixa hål i Hallandsåsen så härjar plågis loss i truten på mig.
Det närmar sig slutet! Ilningar ringlar sig ner, från huvudet neråt ryggraden. Nää faan det går inte! Sköterskan trycker min tunga så långt bak att jag inte kan andas genom näsan ens! Bara ett snarkande ljud väser från munhålan.
Precis när jag är på väg att få ett bryt och bita av fingrarna på både tandis och sköterskan så rycks alla grejer bort. -Japp! Då var vi klara med det! Bara avgjutningen kvar! Hurra! tänker jag! Halva huvudet, nacken och en bit ner över axeln är för faan bedövat! Se inte så glad ut och ge faan i att vara så klämkäck! I'm in pain!!
-gapa stort!
En form med lös modellera trycks upp i överkäken. Samtidigt trycks återigen min tunga så långt bak att om jag hade svalt en endaste gång så hade jag fått skita ut den!
Nåväl.
Efter många om och men så stelnar geggamojan och tandis kan dra ut den.
Ohh äntligen!

Jag gick och lade mig nästan direkt när jag kom hem. Tog en värktablett när bedövningen började släppa. Fy faan. Det isade i tanden. Men mest ont hade jag i tungan. Den ser ut som ett "roadkill"!

Fick som tur var sova hela natten. Smärtan hade lagt sig i morse men tungan ömmar och det är svårt att äta.
Men det ger väl sig. Bara två besök kvar nu sen är jag färdig! Nästan ett år av regelbundna besök.
Dom enda hålen jag har kvar är i plånboken!
Men hellre det än att gå och ha ont!

SMAJL!!!!



20130109-214355.jpg

Kommentarer

  1. Ojjjj, vilken upplevelse. Tandis är inte skoj, fast att dom är snälla.

    SvaraRadera
  2. Ja jag vet att dom vill mitt bästa. Har haft lite svårt för dom bara. När jag var liten, innan tandläkarna började med gummihandskar så hade jag en som rökte. Varje gång han stoppade fingrarna i mun på mig så kände jag tobakssmak. Fi feen!

    SvaraRadera
  3. Det var ju tappert kämpat! Men jag vill inte gå snart

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Låna och lev, eller spara och dö?

Varför är det så viktigt för vissa att husvagnen är kontant betald? Om 11 år så är min nya vagn också betald. Visserligen inte kontant men jag har slitit och släpat för pengarna lika hårt som den som sparat.
Jag har inte haft möjlighet att spara tusentals kronor varje månad för att kunna köpa den vagnen vi ville ha innan barnen var födda. Det är först nu som ekonomin har stabiliserats och möjligheten finns. Något sent med tanke på att endast två barn bor kvar hemma och en av dem är 17 och måttligt intresserad av att följa med. Men dottern på nio är överförtjust! Hon har en väska packad “stand by” i fall att. Det är så verkligheten ser ut iallafall.
Om jag skulle börja spara pengar till husvagn i detta nu, när den gröna kvisten växer sig allt starkare, så hade ju även min dotter flytt fältet när tiden var inne för att hämta vagnen. Jag hade närmat mig 60 och husbil kanske hade varit ett bättre alternativ. Men då hade jag nog fått spara ett årtionde till och endast mina barnbarn hade fått …

Är vi alla alkoholister?

Det märks att det är helg. För mig är det tröttheten som slår till. Jag är alltid tröttare på fredag eftermiddag än någon annan dag. Piggast är jag naturligtvis på måndag morgon. Jag tillhör ju den lilla skara som verkligen vilar under helgen.
Mina sociala flöden svämmar över av bilder på fulla vinglas, kylskåp fyllda med “fulöl”. Stämningen är hög.

Män postar bilder på tända grillar med fokus på en öppnad burk öl av den importerade sorten. Till denna grillbild finns en text där det beskrivs hur viktig den där ölen är. 

Kvinnor postar bilder där de tillsammans med väninnor håller upp välfyllda vinglas. Även till dessa bilder på kvinnor i yngre medelåldern finns det en text som går ut på att det ska drickas vin och det är det som är viktigt för att verkligen ha kul.

Husvagnsägarna är helt i extas. Äntligen ska de ut på premiärturen till deras favoritcamping. Här hade det kunnat postats vackra vyer på omgivningarna men istället ser vi ett foto inifrån ett skumt förtält. På bordet står en…

Storsnigel has left the building.

Förr eller senare händer det. Barnen växer upp till små vuxna individer som får ta körkort, rösta i riksdagsvalet och förhoppningsvis skaffar de ett jobb efter avslutad skolgång. Många av dessa nya vuxna längtar till att få klara sig på egen hand och skaffar ett eget litet skyffe och där är enligt mig mitt jobb som uppfostrande förälder finito. My job is done! Att som ung vuxen fortsätta att parasitera på sina hårt arbetande föräldrar kan i längden vara ödesdigert för kaxiga, vuxna wannabies som tror sig veta allt om världen bara för att de har stått på ett studentflak som har åkt två varv runt torget. Risken är stor att dessa i sinom tid blir utsparkade.
Storsnigel tillhör de som tog chansen att starta ett eget liv i egen bostad så fort studentmössan hamnade på hatthyllan. En liten stuga på landet med allt som behövs. Ca 15 minuter från stan.
Jag är inte ledsen. Jag är glad för hans skull. Han ligger inte längre i startgroparna. Startskottet har gått och han är mitt inne i loppet.
Sakn…